nedräkning!

17 dagar kvar! Nu väntar vi på att ryggsäcken vi beställt ska komma! Det blir tight!

Att försöka ta sig dit.

Det är ingen hemlighet att vi tagit oss vatten över huvudet, gått över ån för vatten, gapat efter för mycket osv... *skrattar när jag skriver det så att ni förstår att vi inte ens orkar vara bittra längre* 

Som maken sa häromdagen, om du skulle få tid över varje dag skulle du få ångest, det är därför du arbetar heltid, och pluggar och har hästar. Och för att kasta  handsken så tror jag han är likadan. 

Så när uppkomsten av ett tidshål kom till där eventuellt ligga på verandan och vila, så kom en gammal dröm tillbaka. 

Den om att gå pilgrimsleden från St Jean Pied de Port 

till Santiago de Compostela, ca 80 mil. Med barn. (Ja)
Men det handlar inte om att övergöra och ta ut sig, det handlar om att hitta tillbaka till varandet. Det utan press med arbete, Facebook, hästar och träningar.
Det enda som krävs varje dag är att gå från punkt A till punkt B, och hitta sovplats.
Från början var planen att betala ganska dyra pengar för hotell och packningens transport mellan A-B varje dag, genom resebolaget "skitdyrt". Där allt var planerat och klart, A-B på 34 dagar, ingen paus.
Sen började både jag och Henrik fundera på var sitt håll och kom fram till att vi hellre tar risken med att leta hotell på varje plats, men att få möjligheten att stanna ett par dagar och inte stressa vidare.

Så nu har vi tagit steget till att ge oss av med en biljett dit. Ingen hem ännu....
Och den ännu större resan med "vad i jösse namn ska vi packa".
För om ingen kör bagaget kommer vi få bära själva. Min överpackade väska, full av livets nödvändigheter såg helt plötsligt obscen ut.
Sen började rivandet i garderober och framtagandet av plan "B".
Hur packar man "minimalistiskt" för en 3,5 åring och en i det närmaste maniskt överpackande autist?
Nu ägnar vi oss bortsorterande och övergivande av säkerhet i form av 60 skavsårsplåster....

Men det är nästan så att det är en befrielse att slippa alla saker och säkerhetsplanering...
Så med vår joggingvagn (nej, vi hade inte tänkt att 3,5 åringen skulle gå 80 mil, som reseförsäljaren paniskt föreslog och nästan anmälde oss till socialen) och 60 liters ryggsäck är vi nu på gång.

Inga hästtävlingar för mig i år.
Jag valde bort dem.
Istället ska jag gå bort det gångna årets fullständiga övertempo, 40 års kris?
Säkert.
Men det ska bli fantastiskt att få göra det pilgrimer gjort i hundratals år, bara gå. Bara tänka. Bara vara. Och se det fantastiska arv som finns längs vägarna.
Med extra reseförsäkring förstås. Och ett fästingkort. Och en försvarsspray. Och en myggspray.
Glömt något?
Tja.
Paddan ska med, och en kamera.
Men vi loggar ut från FB och skriver i denna envägs-kommunikations blogg, mest för att Mina ska kunna se tillbaka om ett antal år och kunna minnas resan.
Vi kommer båda skriva och fota, så jag skriver under inlägget med "Anna".
*edit. för alla som tror att vi åkt redan... vi åker 9 juni!