Leon

Ja, när vi rör oss runt Leon för nästan tredje dagen, så ser vi pilgrimer komma in i staden, svettiga och trötta. Jag kan inte säga att vi känner oss direkt som dem längre. Men vi gör ju "vår Camino" och den är med full inställning på att njuta av den här vackra och vänliga staden. (Förutom en fruktansvärd upplevelse med en restaurang, som skulle ha betalt för två menyer när Mina och jag delade på en, och som tog in en jättestor, argsint man när vi sa ifrån). Vi har hittat favorithak, som vi planerar att ta Henrik till när han kommer (Mina presenterade honom som Henrik Fitinghoff -Back, min pappa för dem) och vi har hittat favoritplatsen för en espresso på morgonen och ett annat ställe för glass till lunch. Så vi är ganska hemmastadda nu.  Det finns även en sk. "Finsk bastu" på hotellet, även om jag är säker på att de flesta finska bastun har över 65 grader, och en spapool, som vi fått specialgodkännande för Mina att vara på, dels för att barn egentligen inte få bada i poolen och dels för att de skräckslaget fick mig att skriva på ett ansvarsbefrielsekontrakt när jag släpade in Mina i bastun. Så igår badade vi och bastade över två timmar. Kan bara säga att det var FANTASTISKT.  På vårt favvohak fick vi idag lite lokala rätter framställda, varav en verkade vara någon slags mussla, vilken Mina tog, skrapade av paprikan och slosade i sig musslan inför dem, sägandes att hon äääälskar tonfisk...

Sen får hon sina meloner, vilket jag egentligen inte vet hur hon lyckats beställa, men hon ber om det och de förstår... Så melon måste ju heta typ melon.. Mina är mycket mer införstådd med spanska än vad jag är och beställer "fresia" glass och lemonada. Hon får vad hon ber om och säger Grazias och Adios. Hon skulle bli spansk på en sommar den lilla "ängeln". I dag var vi i Katedralen och i klostret och tittade, man blir lite "mätt" på den prakt som är och jag är fortfarande mest förtjust i den i Santa Domingo och ljuset i Astorgas katedral, men fönstren i katedralen i Leon var ju något i särklass.  Sen undrar jag ju vad de gör med de gigantiska träskåp som finns i varje katedral, de är ju gigantiska. Så jag antar att man inte har "saker" i dem. Men eftersom de dyker upp i varje katedral så måste man ju ha dem till något.  Nu ska vi försöka boka tid för bastu och imorgon ska vi bara VÄNTA på Henrik!  Nedan är det bilder från Katedralen och klostret i Leon

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår Camino

Vi kör lite Camino -zen. Vår Camino verkar gå lite fram och tillbaka. Så nu har vi tagit bussen 6 mil tillbaka till Leon! För att invänta Henrik, innan vi sticker upp på klättringsberg igen. Jag pratade lite med två i en sport/camino butik och de trodde att man antingen måste vara väldigt stark eller ta en annan väg, och då kändes det bättre att vänta på Henrik. Då ville vi hellre kunna se Katedralen i Leon och ha lite nytt framför ögonen i tre dagar. Sen kommer Henrik från Madrid med buss till Leon och vi kan ta bussen till Astorga igen, där vagnen väntar på oss! Buss är det som gäller i Spanien, och om jag kan så kan nog alla....   Så nu turistar vi i Leon tills lördag! Bilder kommer!

Astorga Katedral

 

 

 

 

 

   

   

   

   

   

   

 

Ljuset i katedralen i Astorga var något helt magiskt. Det går inte att fånga på bild. Mina blev helt tagen i en ganska ruskig Maria och Jesus installation, så en farbror som arbetade där kom in och gav henne flera kort på händelsen. 

Tre dagars vila och de fyrstjärniga hotellen

Nu har vi varit två och en halv dag i Astorga, en mycket trevlig lite större "by", med Katedral och ett mysigt torg med många restauranger på. Bilden ovan är utsikten från vårt hotellrum, av 4 stjärnig modell. De här tre nätterna har kostat mer än resten av resan ihop tror jag.  Det vi trodde att vi skulle få för de pengarna var inte:
 - trasig tvättmaskin, så noll tvättservice - berättat på ett sjukt snorkigt sätt
- Svårt att komma in på vårt rum, då vårt kort hela tiden slutar fungera, så att vi får gå ner och få det "aktiverat" hela tiden.
- Bevisa varje morgon att vi faktiskt ÄR gäster och har betalat för frukost, inför snorkiga personal.

 Trots allt så har det varit skönt att ha bra sängar och dusch/bad, när Mina varit febrig och full med några bett. Vi har försökt lista ut om det är: Vägglöss, mygg, löss eller om det är någon form av utslag pga att hon är febrig/förkyld. Vi har sanerat allt och sprayat med något mot löss vi köpte på Apoteket. Tvättat all tvätt med ordentligt tvättmedel/sköljmedel (i badkaret, pga ingen tvättservice, ett gigantiskt arbete kan jag meddela) Och jag har smort och smort Minas bett för att hon inte ska klia, eller "klivra" som hon säger.

Jag har inte haft några bett, och de där utslagen har fortsatt komma, så vår tanke är att de kommer från något virus/feber, mer än löss då jag borde ha varit utsatt också. Men man vet aldrig.  Vi har försökt att inte ta några billigare albergues och kollat madrasser och sprayat för att se om det varit vägglöss, men man kommer inte undan alla gånger ändå. 
När Henrik kom hem så hade han all packning och skor i plastsäckar och satte i bastun på 90 grader över natten. Det ska ta död på eventuella vägglöss. Har man inte bastu, kan man sätta i frysen i vad jag förstår minst 5 dagar eller kemtvätta. Nu är Mina piggare och imorgon bitti ska vi påbörja klättringen uppåt igen, mot den högsta punkten på den här resan, och invänta Henrik. Vi ska ta oss till Rabanal och vänta där, för den klättring som är efter Rabanal vill vi inte göra utan honom. Sen är det 20 mil kvar och vi kommer göra ca 2 mil om dagen, så 10 dagar bör vi göra det på. Sen buss till Finistierre, som är 8 mil från Santiago Del Compostela. 

Igår passade vi på att kolla film på paddan och sy och laga lite grejor. Vi köpte in nål och tråd och lite superklister. Mina grät sig igenom filmen "Annie", inte för att den var sorglig (vilket den ju var) utan för att hon ville leka och sjunga med Annie och hon inte fanns på riktigt...

Sen gick vi ut på stan för att hitta något att äta, då Mina ätit så dåligt medan hon var sjuk, hon åt hälften av sin glass och det är så man vet om hon är sjuk.... Om hon inte ens äter glass.... Sen prutade Mina och betalade själv en vandringsstav, som hon tjatat om hela resan. Vi hittade en liten stav av Bambu i en affär och hon pratade så fort och viftade och berättade att killen där prutade av sig själv. Hon betalade 30 kr för den... 

Sen åt hon faktiskt lite lasagne på kvällen och idag är hon mycket piggare och åt en yoghurt till frukost. Nu ska vi försöka oss på att skicka bagaget till nästa hotell för att klara oss upp på bergen igen. Annars har vi burit och kört det på vagnen, men jag vågar inte chansa om det blir tufft pass imorgon.

Lilla sjuklingen

Det har ju varit tuffa, varma dagar med över 30 grader C varje dag, förutom förmiddagen i Leon, som verkar vara en helt egen klimatzon. 30 grader ett par km innan Leon, 15-20 grader i Leon och sen 30 grader ett par km efter Leon, det var helt bisarrt. Den viktigaste sträckan för mig att ha sällskap på är Astorga - Rabanal, och den är imorgon, men under fm kändes det som om Mina hade feber och under eftermiddagen så klagade hon på halsont och sen kräktes hon (hon kräks när hon får feber). Hon fick lite alvedon och blev bättre men sen gick vi ut och åt pasta och när vi kom hem kräktes hon igen, så nu ligger hon nedbäddad bredvid mig med paddan och kollar på "Det regnar köttbullar" lite medtagen, så nu backar vi av och försöker vila oss, det kan vara både förkylning och värmen som gjort att det blivit för mycket, men vi vilar oss i form och får försöka ragga gå sällskap längs med vägen. Vi har alltså gått 12 mil på 4 dagar och det är vad människor överlag verkar göra, de går och vilar, äter och går. Vi har innan gått ca 2 mil om dagen och haft mer tid att titta på saker - inget är mer rätt än det andra, det är bara olika sätt att göra det på. Och nu har vi provat båda sätten! Kanske vi hinner prova några fler sätt att gå Caminon innan vi åker hem!   

Dagarna har annars varit sol från klarblå himmel och det låter mer strålande än det är när man ska gå 3 mil, vi har gått upp kl 05, varit iväg 06 och tagit frukost vid 8.30. Mina har åkt mycket mer vagn än förut då vi behövt gå fort, men hon har haft desto roligare när hon gått med vårt sällskap som busat och haft tålamod med henne.  

Vi har sett fantastiska soluppgångar och den första espresso doublo (ingen aning om stavningen) har varit som en lisa för själen. Men vila är viktigt och Mina är liten, vilket gör att hon säkert är känslig både för mindre sömn och den starka solen. Imorgon ska vi istället försöka få tag på frimärken och posta lite vykort som vi skrivit. 

Sen gott folk kan vi börja räkna ner dagarna tills Henrik kommer! Och då ska vi gå de sista 20 milen!!!

 

Rekordfart

Tja, över 3 mil per dag nu i tre dagar, det är ett för hårt tempo för oss helt enkelt... Fick inhandla vristskydd för att stödja upp och fick sen en jätteblödning på framsidan av skenbenet då jag tror skyddet satt för hårt och skapade någon slags svullnad över. Är man sen lättblödande, så händer märkliga saker. Mina har i varje fall livets glada dagar, hon formligen älskar Mery, Isabell och Daniel, som vi går med nu. Det är en salig blandning av nationaliteter, med en Sydamerikan och en Kanadensare och en Fransman. Och så vi då.  Det är mycket Svenspanengelska och sen teckenspråk med fransmannen för att få allt att fungera. Mina tycker det är jätteroligt och härmar mycket spanska just nu, med sjukt mycket bättre uttal än när jag handikappat försöker säga Grazias... Sen "franskar" hon till det och ropar på Dzannieeell.  Hon livnär sig på gröna oliver, pasta med tomatsås, hamburgesa, glass och så allt godis hon blir tillstucken överallt, för att hon är ljusblond. Inte en mammas önskedröm med sockerkickar lite nu och då, för att förstöra aptiten.  

  I Leon stod ännu en gigantisk katedral, men då vi gick förbi så tidigt var den inte öppen ännu, något som jag finner tråkigt.  Mina och jag följer väl en eller två dagar till, men sen får vi ta vilodagar om vi ska orka, tre mil varje dag gör att man inte hinner mer än gå och äta och vi gillar ju att titta på allt också. Men jag ska säga att det känns som vi har fått vänner för livet, Mina har bjudit hem dem alla för att leka med hennes leksaker och grilla marschmallows.

Vi somnar tidigt och möter upp gänget kl 06.00 för att börja gå, då det varit 32 grader minst varje dag nu ett tag. Det är svårt att hålla tempo i den värmen.

Vi gör ju många mil, men jag tycker vi missar mycket också, så det ska bli skönt att återgå till vår vanliga "lunk" med "kolla på det?" Tempo och möjligheter att stanna lite längre när man hittar något bra.  Inte för att vi går sakta, men vi stannar mycket längre på platser vi gillar och går Max 1,5-2 mil per dag, vilket ger tid på eftermiddagarna att orka och hinna se på stället man bor.