Rekordfart

Tja, över 3 mil per dag nu i tre dagar, det är ett för hårt tempo för oss helt enkelt... Fick inhandla vristskydd för att stödja upp och fick sen en jätteblödning på framsidan av skenbenet då jag tror skyddet satt för hårt och skapade någon slags svullnad över. Är man sen lättblödande, så händer märkliga saker. Mina har i varje fall livets glada dagar, hon formligen älskar Mery, Isabell och Daniel, som vi går med nu. Det är en salig blandning av nationaliteter, med en Sydamerikan och en Kanadensare och en Fransman. Och så vi då.  Det är mycket Svenspanengelska och sen teckenspråk med fransmannen för att få allt att fungera. Mina tycker det är jätteroligt och härmar mycket spanska just nu, med sjukt mycket bättre uttal än när jag handikappat försöker säga Grazias... Sen "franskar" hon till det och ropar på Dzannieeell.  Hon livnär sig på gröna oliver, pasta med tomatsås, hamburgesa, glass och så allt godis hon blir tillstucken överallt, för att hon är ljusblond. Inte en mammas önskedröm med sockerkickar lite nu och då, för att förstöra aptiten.  

  I Leon stod ännu en gigantisk katedral, men då vi gick förbi så tidigt var den inte öppen ännu, något som jag finner tråkigt.  Mina och jag följer väl en eller två dagar till, men sen får vi ta vilodagar om vi ska orka, tre mil varje dag gör att man inte hinner mer än gå och äta och vi gillar ju att titta på allt också. Men jag ska säga att det känns som vi har fått vänner för livet, Mina har bjudit hem dem alla för att leka med hennes leksaker och grilla marschmallows.

Vi somnar tidigt och möter upp gänget kl 06.00 för att börja gå, då det varit 32 grader minst varje dag nu ett tag. Det är svårt att hålla tempo i den värmen.

Vi gör ju många mil, men jag tycker vi missar mycket också, så det ska bli skönt att återgå till vår vanliga "lunk" med "kolla på det?" Tempo och möjligheter att stanna lite längre när man hittar något bra.  Inte för att vi går sakta, men vi stannar mycket längre på platser vi gillar och går Max 1,5-2 mil per dag, vilket ger tid på eftermiddagarna att orka och hinna se på stället man bor.