Den andra caminon

Det var betydligt enklare att återvända till pilgrimslivet än att åka härifrån. Förutom en ovanligt krånglig flygresa, som innefattade en ofrivillig övernattning i Köpenhamn, så var omställningen till mitt "vanliga" liv enormt brutal. Jag hade gjort en sak i fjorton dagar, nu skulle jag göra fjorton saker på en dag. Jag trodde på allvar att jag skulle bryta ihop.
Incitamentet i mitt liv var dessutom kvar i Spanien och skulle fortsätta "vår" Camino själv. Men som alltid hittar man kraften där man inte tror att den finns, hukar sig och tar i lite till. Anna gjorde samma sak på sitt håll och vi tog oss vidare, hon i praktiken och jag på ett mer bildligt sätt.

Mina är ute och går med sin nya pilgrimskäpp.

Det är märkligt att det går fast man inte tror det. Lika märkligt som att man borde ha lärt sig vid det här laget att det kommer att gå hur hemskt och mörkt det än är. Hur man sedan tar sig vidare är upp till var och en. Vissa väljer nya spår, andra drar ett varv till i samma spår. Inget är mer rätt eller fel än det andra, det beror bara på vem man är.

I mitt fall har tillspetsade situationer väldigt ofta lett till uppbrott, oftare än för gemene man kanske. För mig är det väldigt lätt att se de negativa konsekvenserna av det idag, men att tro att man de facto har ett valår nog fel. Vi kommer naturligtvis alltid att välja den lösning vi tror mest på, och referensramarna för det är redan bestämt av vår grundläggande psykologi, uppväxt och våra signifikanta relationer. Alltså kan man i varje situation förutse vad du kommer att välja om man känner dig tillräckligt bra.

Idag har vi gått från Astorga till Babanal, en trycka som många pratat om med skräck eftersom en ung kvinna, tillika pilgrim blev mördad här. Innan dess förekom flera överfall också, men gärningsmannen sitter numera i fängelse. Han hade dragit om leden så människor som inte var uppmärksamma hamnade på hans gårdsplan.
Vägarna vi väljer i livet och konsekvenserna det får...
Människor vi tror på som visar sig ha andra bevekelsegrunder än vårt bästa...

Livet är en väg vi vandrar och den som faktiskt betyder något. En pilgrimsvandring kan visserligen destillera fram saker inom oss, belysa valen vi gör och våra prioriteringar, men den verkliga vandringen gör vi varje dag i vårt eget liv.