Att ta sig till start

Never underestimate the power of fransk fackföreningsrörelse. Det är dagen innan dagen som vi för alltid kommer att räkna som dagen D i våra liv. 

Hur som helst så kan en enkel "transferdag", när man egentligen bara ska ta sig från A till B och inte mer än typ fem mil, bli till en ett helt dagsverke om man fastnar i en fransk transportstrejk. Vi lämnade vårt trevliga hotell i Biarritz runt 08.30, tog en taxi till tågstationen eftersom vi fortfarande släpade på Minas vagn i en väska (mer om vagnar och annan teknik i en annan blogg). 

Väl där får vi reda på att "visst, tåget till Bayonne går, men sedan är tågen till St-Jean-Pied-de-Port inställda fram till kvällen, men ni kan kolla om det går någon buss".

Jodå. Tre timmar senare går det en buss till St. Palais, väl där kan ni vänta en timme på nästa buss till St-Jean... 

Ok. Så detta tar hela dagen, av kånkande, väntande, kuskande, väntande, osv. Vi är faktiskt riktigt trötta och slitna när vi väl kommer fram och ska fixa pilgrimspass, hotell, något att äta och egentligen ett besök hos pilgrimskontoret - som vi missar eftersom vi till slut bara stupar i säng. Det visar sig att vi gör att ett dåligt val som vi sedan får sota för i flera dagar.