Mellan de godaste intentioner och de svartaste hålen i ens person, alla de där drömmarna om hur livet med en liten ny människa skulle bli och verklighetens krassa måsten och de val man gör utifrån sitt eget ego/person.
Den här resan var tänkt för dig, den var tänkt som någon slags förlåt och paus ifrån det som är jag i kvadrat, när jag väljer att plugga heltid och arbeta heltid, medan du var tre år. Den var tänkt som en paus ifrån "skynda dig", "inte nu" och "vi hinner inte".
Den här resan är min önskan och jag hoppas jag är en bättre människa med ork och tid, under den, för att det ska bli din resa, din tid.
Men jag vet att vi kommer bråka, för du är tre och ett halvt år och kan allt, vill bestämma allt, och jag är 42 och har något mer erfarenhet att se att du inte kan få bestämma allt.
Så den där underbara drömmen om hur allt flyter och vi kramas, är bara en dröm.
Fast vi kramas faktiskt massor, och säger förlåt och jag älskar dig, mest hela dagarna - efter att vi bråkat och skrikit om de mest bisarra saker som en tre och ett halvt åring kan komma på att den måste bestämma om.
Jag vet inte om bloggar finns kvar för alltid, eller om man måste spara dem, men min önskan är att du ska kunna läsa den här när du är större, och få en inblick i hur det kunde vara när du var tre. Och förstå att vi var så mänskligt felande, men ville så väl. Och att fast vi släpade dig runt på alla hästclinicar och du inte hade något val mer än att följa med, så visste vi att våra drömmar gjorde oss bättre och lyckligare och att det gjorde oss till bättre föräldrar för dig.
Så nu med 14 kg packning och reseångest inför vad vi ska göra, tvivel och hopp om vartannat, så hoppas jag att jag kan skriva om 80 mil att det var värt det - att du ska ha minnen om en glad mamma som gjorde något hon drömt om.
En familj mår aldrig bättre än mamman och pappan, och deras relation - så vi får aldrig glömma att resan också är för oss, något som vi kan ta med oss.
Så med alla goda intentioner som finns om "ingen stress", så stirrar jag pack ångesten i ögonen och ökar på de 14 kg med färgkritor och korsord.
Älskade gumma, nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar