Ta inte rubriken negativt. Det är helt i linje med att vi inte orkar blogga, kolla mail eller annat. Positivt. Man orkar gå, le, prata med dem man möter, leka olika vinnarlekar med Mina (Mina vinner varje gång), prata massor med varandra och förundras över maten man får varje kväll.
Igår hamnade vi av en slump på en mindre gata i Logronio, där alla i hela staden var, samtidigt vid halv tre och åt tapas och drack vin. Det var små pinxtos/tapas ställen överallt och vi prövade allt mellan patatas bravas (favorit) till små risotto och ostbitar.
Stämningen var fantastisk, folk överallt, gammal stad och musik högt överallt. Två timmar senare var alla folk borta och vi undrade lite vad som hände? Vi tror alla gick hem och vilade för senare när vi försökte sova på hotellet kom alla ut igen och festade högljutt till kl 06.00 på morgonen..... Men ändå. Det är fantastiskt att få vara med om alla dessa små möten med en annan kultur.
Dagen efter var staden knäpptyst när vi vandrade ut vid 8 på morgonen, frukost på fik, bestående av vad närmast kan betraktas som kakor.
Det går INTE att få tag i bra frukost.
När spanjorerna själva tycker de serverar bra frukost betyder det att man får en liten yoghurt till marmeladen och de små rostade brödbitarna.
Det här är något som vi - vana gröt/yoghurt/grovbröd ätare inte riktigt löser än.... Vi får försöka ställa tillbaka det väl tillbaka i vår frukostkultur..
Saker som vi gör bra just nu är allt som händer emellan morgon och kvälls bråken.
Vi bara tycks inte komma över de här två sakerna. Mina är helt fantastisk och vi har fantastiska dagar, men just mornar och kvällar har något ångestladdat över sig då det är de enda två sakerna som fortfarande handlar om "rutin". Man ska gå upp och klä på sig och borsta tänderna och man ska gå och sova.
Här kan det stupa på allt emellan att Mina ska ha den gula tröjan, till att Mina ska bestämma vad andra ska ha på sig.
Vi kan varken undvika, gå rakt på, trixa, säga till eller allt annat mellan himmel och jord, det kommer liksom hittas något att få ett gigantiskt treårsraptusutbrott. Tips mottages gärna. Men jag antar att om man släpar en unge till Spanien och tar bort alla rutiner och vanligheter så måste det komma ut någonstans...
För övrigt så gick vi 2,9 mil idag utan att det gjorde allt för ont. Jag höll på att förstöra mina fötter med ett par Keen-skor som jag köpte precis innan vi åkte. Det var något slags "mellantingskor" mellan kängor och walking skor som skulle vara fantastiska. De höll 8 mil, och över Pyrenéerna. Sen dog de.
Så jag fick sjukt ont i fötterna och framförallt i slutet av dagen och under fötterna. Fick köpa nya på någon affär där jag först hade ner alla skor från deras hyllor genom någon slags dominoeffekt och sen fick dem att svettigt krypa runt i sitt miniförråd och hitta udda storlekar.
Skorna är kvar på ett hotell och de nya fick sin jungfru tur idag, helt emot alla "el camino lagar" om att ha ett par väl ingånga skor med sig.
Nu ska vi fortsätta mot Burgos, där Henrik ska ta tåg/buss/flyg hem, vi är sjukt ledsna allihopa över det, det här är resan med stort R och jag vill verkligen att han ska vara med hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar