Kära Ernest

Eftersom jag nu har besökt Pamplona känns det naturligt att vi tar det här snacket, du vet, om manlighet. Du tillskrivs ju flera såna här "bucket lists", en handlar om att man ska springa med tjurarna i pamplona, jaga storvilt i Afrika och två saker till jag glömt bort. En annan hittade jag på Internet som är att "plantera ett träd, skriv en bok, slåss med tjurar och få barn". Den känns kanske mer rimlig, om än väldigt specifik för att bevisa sin manlighet.  Men eftersom du är en stor författare, med skrivkramp, alkoholproblem och hela konkarongen, så har du säkert haft stort inflytande på begreppet manlighet. Inte minst utifrån att dina böcker är väldigt "manliga".  Av och till funderar jag mycket på det här, inte minst nu, när jag möter en massa människor längs caminon som anser att det är manligt av mig att släpa runt på en joggingvagn och ryggsäck och försöka hålla jämna steg med day-packers. Så kanske det är i någons ögon.  I mina ögon handlar det mer om att vi gör det vi gör utifrån våra förutsättningar, våra erfarenheter och vår förmåga. Ja, jag är man. Men det är jag av födseln och inget jag måste bevisa. Framför allt är jag Henrik, en person med egna och universella förutsättningar som alla andra människor och det är det vi ska respektera hos varandra. Att gå El Camino är märkligt. Jag gör min resa, Anna sin och Mina sin alldeles egen. Men det som kanske gör mest intryck på mig är alla dessa människor som vi möter när de går eller cyklar förbi oss, och som vi ibland passerar. Alla gör sin resa. Alla kämpar med sig själv, med naturen, vädret, sina fötter, ben och rygg.  Om man nu vill hitta sig själv och bli en så bra Henrik, Ernest Hemingway, Anna eller vem man nu är, som möjligt så ska man göra sin resa. Man ska vara nyfiken, ödmjuk, respektfull och aldrig sluta söka efter ny kunskap.  Ok, det blev ingen snygg bucket list, din var klämkäckare. Det är kanske därför du är en framgångsrik författare och inte jag. Men när jag läser din bucket list så tänker jag att vi ändå tänker lika. Din handlar egentligen om att lämna ett "legacy", ett arv efter sig, och att verkligen leva och uppleva livet.    Men jag skiter nog i tjurarna i Pamplona. Principen gäller dock. Gå El Camino, segla, dyk, fjällvandra, fiska - gör något som du verkligen blir levande av till både kropp och själ eftersom båda kommer att tacka dig.