Det har hängt i luften länge, och lilla gumman om du läser det här när du är större och har diffusa minnen av ett jättebråk, så -ja- vi hade ett idag.
Det var liksom ingens fel. Men du är tre och du kan och vet allt, ja, allt. Du är stursk, högmodig och superkvinnan, helt säker på att världen ligger vid dina fötter.
Och jag önskar att den gjorde det. Som mamma vill man inget hellre än att se till att inget kan hända, att världen är trygg och att ens barn får växa utan att möta allt ont.
Men det är mitt och din pappas jobb att se till att du kan hantera världen, att du ska kunna leva utan oss en dag och att du ska klara dig.
Och det är tyvärr vårt jobb att sätta gränser för dig, så att du inte kommer till skada och inte skadar någon annan.
Så när vi länge levt utan de vanliga rutinerna med dagis/arbete, morgon och kvälls rutiner, så är allt lite upp och ner. Det är hårt arbeta att gå Caminon, men det är också lite mer festligt än vardagens måsten.
Idag brast det för oss alla, när vi så gärna ville göra något och du skulle pressa gränserna för hur långt du kan gå i en miljö som är kantad med allt som kanske inte är anpassad för en treåring - en katedral.
Så vi hade tysta allvarliga samtal, flera.
Vi prövade att vara tydliga
arga
låtsas som inget
Sen fick vi gå ut.
Sen fick vi nästa bråk om solhatt, när du kanske kände att du vunnit lite och i segerruset pressade läget lite mer - på en treårings vis. För du är ett litet barn, och vi älskar dig över allt annat. Men du kan inte slåss mot solen.
Så vi fick gå hem.
Med en storgråtande, skitarg, liten treåring.
Som blev argare för varje meter, då helt plötsligt allt handlade om att gå tillbaka in i kyrkan.
Nu ligger vi här på hotellet, du sover. Du blev helt slut.
Det är lite orättvist att vi dragit med dig på det här och att du ska klara av nya rutiner och allt. Det här är säkert en konsekvens av det.
Det är hårt att vara barn och det är hårt att vara förälder.
Men vi älskar dig över allt. Och vi älskar det här och hoppas att du kommer att älska det lika mycket som oss någon dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar