Den tekniska aspekten av en andlig, själslig och kroppslig resa

Det här inlägget riktar sig inte i första hand till våra vänner och vår familj, utan till de som snubblar över bloggen i jakt på tips inför El Camino eller någon annan strapatsrik vandring. Efter två tuffa etapper på närmre fem mil sammanlagt och någonstans runt 2000 höjdmeter så har det funnits mycket tid att utvärdera de rent tekniska aspekterna av resan, och mer kommer det att bli. Vi börjar med det mest uppenbara för vår del, så är det naturligtvis joggingvagnen Thule Chariot Cheetah. Det är en av Thules lättaste joggingvagnar och den har fungerat grymt bra för vår del. 

Den har dock en stor brist som vi fått problem med och det är att den saknar bromsar. Den broms som finns har vi eftermonterat och tar endast på framhjulet. I nedförsbackar lyfter du det redan lite belastade hjulet när du drar i handtaget. Chariot är gjord som en cykelvagn och balanserar därför på bakhjulen. Det finns en version som heter CX1 och som är nästan tre gånger så dyr, har fjädring och skivbromsar bak. Den väger också mer och tar mer last. Men vi köpte vår vagn begagnad och hade egentligen inte tänkt använda den så mycket längre än över sommaren och kanske i vintern. Den här resan var inte alls påtänkt vid inköpet, och hade den varit det hade vi nog ändå inte räknat med att det skulle vara så brant. Men det går bra om man tar det lugnt, och vagnen i sig ska inte behöva vara ett hinder för föräldrar att göra en som här resa. Eftersom vi köpte vagnen av ett par som cyklade till dagis varje dag med vagnen på cykeln tror vi att den har flera hundra mil bakom sig, tillsammans med våra kanske 30-40 mil längs sörmländska grusvägar. Och den håller än. Det är ett bra betyg i sig, tycker vi.  Nästa sak att prata om är skor. Här har vi på gott och ont mycket erfarenhet. Dels för att vi redan hade ganska mycket erfarenheter av vandrarkängor i olika upplagor, dels för att vi köpte på oss och provade ett antal olika kängor och skor innan vi bestämde oss. Och det var bra. Råd 1: Lita på dina fötter. Om du går och står i skorna på hemmaplan i fyra timmar och får ont, kommer du definitivt att ha det efter två mil, och sex timmar och full packning.  Råd 2: Köp så stora skor att du kan ha dubbla strumpor, varav ett par är yllestrumpor. Det låter galet mitt i sommaren, men kommer att rädda dig från skavsår. Använd gärna tekniska strumpor som håller vätskan i benen borta, eftersom det också gör fötterna mer trötta och onda. Råd 3: Lita inte på försäljare som säger att de vet vad du ska ha. Hittar du en intresserad och entusiastisk säljare, och det kan vara på Intersport, XXL eller en outdoorbutik som vår Mest Ute så är det guld värt. När de är beredd att lyssna på dig och försöka förstå vad du behöver genom frågor som "hur ser terrängen ut?", "hur långa etapper ska du gå?", "vad brukar du gå i, vad trivs du i?" osv. så har du hittat rätt. Börjar de prata specialsulor tackar du för dig och går därifrån. Det finns inga sulor som kan rädda dig från en dåligt fungerande sko. Jag och Anna har helt olika skor, utifrån vad vi själva anser att vi behöver i samråd med kunniga säljare, och det känns än så länge fantastiskt bra. Ryggsäck. Här gäller tyvärr att dyrare är bättre. Det handlar om dyrare material och mer produktutveckling. Ska du bära 10-15 kg kan du gå ner i pris, men gå hellre ner i storlek. Ska du bära 15, 20 eller 25 kilo måste ryggsäcken vara perfekt anpassad till din rygglängd, utvecklad för att bära så tungt och ha de funktioner du eftersöker. Jag valde Arc´Teryx Altra 85 eftersom den långa versionen passade min rygg bra. Anna valde Bergans Rondano 65, som är en lättviktsryggsäck med bra passform. Båda ryggsäckarna är utpassade hos Mest Ute i Eskilstuna vilket fungerar otroligt smidigt när personalen själva använder ryggsäckar så fort de bara har lite ledigt. Och nej, vi är inte sponsrade.

Om ni köper dessa ryggsäckar eller några andra spelar ingen roll, bara ryggsäcken passar din kropp och dina behov. Det är också mycket snack om att man inte ska köpa en för stor ryggsäck, men strunta i det. Köp en så stor ryggsäck du tror att du kommer att behöva, men packa den aldrig tyngre än vad du orkar bära utifrån terräng och sträcka. Långa dagsetapper pratar proffsen om 10, max 15 procent av kroppsvikten. I den här terrängen är det definitivt ett råd att ta på största allvar om du vill gå två mil. Kläder. Underskatta inte träningskläder. Vi har dock valt fritidskläder, vilket också fungerar bra även om min skjorta blir väldigt svettig. Fritidsbyxor med avtagbara byxben i tunt tyg är superbra. Och oavsett om du väljer träningskläder eller fritidskläder så är långärmat det bästa solskyddet tillsammans med en hatt. Underskatta inte solen, regnet eller kylan. Övrig teknik: Vi har med oss telefoner, som normalt sett är avstängda på dagarna. De fungerar som kommunikationsmedel till människor i Sverige eller mellan oss om vi skulle komma ifrån varandra. Vi vill inte bli störda i onödan helt enkelt. Vi har iPads som vi skriver på, helt onödigt om du inte har den här ambitionen att hålla igång en blogg för framtida användning av Mina.  När det gäller kameror så har vi faktiskt en varsin, eftersom jag tar mycket bilder och har kameror som jag jobbar med. Anna har en Nikon AW1, som nog är världens mest underskattade äventyrskamera. Jag vet inte ens om Nikon själva förstår dess storhet. I en lista på den fem bästa äventyrskamerorna från National Geographic var den inte ens med, och den har ändå en otrolig prestanda som utklassat alla kompaktvarianter på marknaden. Vattentät till 15 meter, klarar fall från två meter och kyla på minus 10. Objektiven är utbytbara, och alla Nikon 1-objektiv passar, även om bara två är gjorda för AW1:an så de blir vattentäta etc.  Alla som rör sig ute i olika väder och vill ha något betydligt bättre än en mobilkamera eller kompaktkamera borde ha en Nikon AW1. Det är en av de kameror jag använder mest, och det är otroligt skönt att inte behöva fundera på om kameran klarar exempelvis vätan vi upplevde över Pyrenéerna. Jag fick packa in min Nikon 1 J5 (i princip samma kamera men utan något väderskydd) medan Anna hade AW1:an på magen hela dagen. Hon behövde bara hitta något att torka av linsen på när hon skulle ta bilden, därav de många bilderna trots det urusla vädret.

Träningsapp/klocka. Jag har testat flera olika varianter på detta tema, både appar i telefonen och flera klockor. Apple Watch är en trevlig livsklocka, som kan mäta din aktivitet över dagen, eller mer intensivt logga en träning, men den har tillsammans med en iPhone lite tufft att klara åtta timmars aktivitet på en laddning. Fördelen är att den mäter hjärtfrekvens utan HR-band, utan direkt i handleden, det är bra. Nackdelen är att det inte finns några riktigt bra appar till den, och när jag hade den så förlitade jag mig till slut på Apples egen träningsapp, eftersom den ändå var mer tillförlitlig när det gällde att faktiskt fungera. Det finns andra liknande livstilsklockor och de kommer att bli allt bättre. Den jag anser fungerar bäst är dock Suuntos Ambit-serie. Inte för att klockan i sig är så fruktansvärt överlägsen exempelvis Garmin, utan för att deras movescount.com spöar allt när det gäller kul, intressant och värdefull information om vad du har gjort. Ambit3 Peak har dessutom otroligt bra batteritid och kan synkas mot en telefon eller läsplatta för att ladda upp dina "moves". Detta är andra dagens vandring för vår del. Jag har valt att skippa HR-bältet på den här resan eftersom jag mest ville logga längd och höjdmeter. Man kan sedan grotta ner sig i ett tiotal olika diagram mm om man vill. All info finns verkligen där. Ett tag samlade jag på alla obskyra platser runt om världen där jag hade joggat, ja, nått kul ska man ha när man reser alldeles för mycket och egentligen bara vill gå hemma och skrota på gården.

Men... Man kan som sagt gå i jeans, t-shirt, jumpadojjor och en plastpåse med en vattenflaska och två äpplen i. Man kan välja att göra ett äventyr i sin egen stad med en vanlig barnvagn, tälta i trädgården osv. osv. Det viktigaste är aldrig prylarna, men ibland kan de underlätta, göra det uthärdligt eller kanske bara lite roligare. Men det är alltid viktigare "att" än "hur", även om just vår resa denna gång fick en påtaglig teknisk dimension.